Laddar sidan
Uppdaterad .
Kort svar
Ett DNA-test visar om hunden bär på anlaget för en viss sjukdom. Svaret är fri, anlagsbärare eller genetiskt affekterad. En bärare blir inte sjuk själv, men två bärare kan få sjuka valpar. Varje test gäller en sjukdom, och ofta bara vissa raser.
De flesta DNA-tester gäller sjukdomar som bara bryter ut om hunden har fått sjukdomsanlaget från båda föräldrarna. Testet visar om hunden har inget, ett eller två sådana anlag. N står för det normala anlaget och n för sjukdomsanlaget.
I SKK Hunddata söker du på hundens registreringsnummer och trycker på ”Veterinär”. DNA-testerna står på samma lista som röntgen och ögonlysning. Vår egen ritade version, inte en skärmdump.
Testets namn står först. I Hunddata är det utskrivet, som ”PRA-prcd” och ”Familjär nefropati (FN)”, en njursjukdom. Sedan kommer svaret: ”DNA-testad fri” med bokstaven A, eller ”DNA-testad anlagsb.” med bokstaven B för anlagsbärare. Ett DNA-test görs en gång, svaret ändras inte.
Hereditärt fri betyder att hunden inte är testad själv, men att föräldrarna eller äldre släktingar är testade fria. SKK räknar så i högst tre generationer bakåt, och det förutsätter att härstamningen stämmer.
Alla tester syns inte. SKK registrerar bara vissa DNA-tester, efter ansökan från rasklubben. Har föräldrarna testats för något annat, be att få se intyget från laboratoriet.
Varje valp får ett anlag från mamman och ett från pappan. En bärare har ett normalt anlag och ett sjukdomsanlag. Den blir inte sjuk själv, men varje valp har femtio procents risk att ärva sjukdomsanlaget från den.
Är båda föräldrarna bärare kan en valp få sjukdomsanlaget från båda. Då är den genetiskt affekterad och blir troligen sjuk. I genomsnitt gäller det var fjärde valp.
Paras en bärare med en hund som är testad fri kan ingen valp bli affekterad. En del valpar blir bärare, precis som föräldern.
Därför får en bärare användas i avel, men bara med en fri partner. En affekterad hund får enligt SKK:s regler inte användas i avel, även om den inte har blivit sjuk än.
Fråga om den andra föräldern är testad fri eller hereditärt fri. Då kan ingen valp bli sjuk av den form som testet gäller.
Ett DNA-test letar efter en enda förändring i en enda gen. Samma sjukdom kan ha olika orsaker i olika raser, och ibland flera orsaker i samma ras. Därför måste testet vara prövat för just den rasen.
Ögonsjukdomen PRA visar hur det fungerar. Hos golden retriever känner man till tre genförändringar som ger PRA, men de förklarar inte alla hundar som får sjukdomen. En hund som är testad fri kan alltså ändå få PRA av en annan orsak. Därför ersätter DNA-testet inte ögonlysningen. Det är ett komplement.
Rasklubbens avelsstrategi, RAS, visar vilka tester som är viktiga i just din ras.
Att ett test finns betyder inte att det behövs. SKK vill att uppfödare utgår från vilka sjukdomar som är ett verkligt problem i rasen, inte från vilka tester som går att köpa. En lång lista med tester säger alltså inte i sig att valparna är friskare.
Uppdaterad . Hittat ett fel?